Om jag säger att det alltid finns en första gång för allting så börjar man tänka på stora, viktiga saker i livet: de första stapplande stegen, första skoldagen, första kyssen. De där sakerna har jag redan klarat av, och därför kommer här det ganska odramatiska första blogginlägget.
Saker som man gör för första gången brukar inte bli så bra. Efter de första stegen faller man pladask på golvet. Första skoldagen håller man kanske mamma hårt i handen och vågar knappt titta på sin fröken och sina klasskamrater. Och första kyssen var kanske bara blöt och konstig. Saker blir inte så bra när man inte har någon erfarenhet. Man behöver träna sig på det man gör, och jag ber därför om lite överseende och tålamod om texterna här på bloggen känns lite stolpiga. Det blir bättre. I alla fall bör det bli det.
Jag kom nyligen hem från Sveriges Facköversättarförenings årliga konferens som i år hölls i Jönköping. Det var min fjärde konferens och nu börjar jag känna igen många av besökarna. Det var roligt att träffa kollegerna igen och många av föredragen var intressanta att lyssna på. Bland annat talade Charlotte Hågård om vikten av att hitta sin talang och att fokusera på att göra det man är bra på. Hon menar att talang inte är något medfött utan en förmåga man tränar upp. Det ska ta ca 10 000 timmar att bli bra på en viss sak. Så efter 10 000 timmars bloggskrivande bör detta vara en blogg i toppklass!
Ett annat föredrag på konferensen hölls av psykologen Anna Broman Norrby och handlade om prokrastinering, eller alltså att skjuta på saker som man vet att man borde ta tag i. Lösningen var en variant av pomodoro-metoden: Bli medveten om vad du gör istället för att jobba, vilka ursäkter du har för att du inte jobbar och vilka konsekvenser din prokrastinering får. Se därefter till att ta bort dina distraktioner och att du har tydliga mål med ditt arbete. Sätt upp små delmål som du faktiskt kan klara av. Ha inte orealistiska mål som att t.ex. skriva världens bästa blogginlägg första gången. Sätt sedan en timer på 25 minuter och jobba intensivt och utan distraktion under denna tid. Ta därefter fem minuters paus. Upprepa.
Jag tycker att skrivande är något jag är ganska bra på, därför är det rimligt för mig att fokusera på att förbättra den förmågan, i alla fall enligt Charlotte Hågårds föredrag. Jag tänker också försöka att sköta bloggandet enligt pomodoro-metoden, i korta, intensiva arbetspass. Detta arbetssätt verkar extra nyttigt när man just kommit hem från en konferens och har huvudet fullt av intryck och väskan full av anteckningar, reklamblad och visitkort. Ambitionsnivån är hög, men sedan får man ofta inte så värst mycket gjort. Men om man gör en sak i taget, så blir i alla fall en sak gjord.
Just nu ekar det ganska tomt här, som det väl brukar göra med nya bloggar, och frågan är hur man gör egentligen. Hur får man folk att läsa och bli intresserade? Har jag något att säga? Avsikten med bloggen är att skriva om översättning, språk, översättningsbranschen, böcker, möjligheter till vidareutbildning osv. Jag tror och hoppas att jag har saker att dela med mig av som kan vara värdefulla för andra. Nu har jag i alla fall börjat.
Kulturhuset Spira, Jönköping, platsen för årets konferens
För övrigt:
Pomodoro-metoden är inget nytt, utan utvecklades av Francesco Cirillo på 1980-talet. Man kan läsa mer här: http://pomodorotechnique.com/
Ordet ”prokrastinering” kommer av latinet ”pro-”, som betyder ”för” eller ”till” och ”cras” som betyder ”imorgon”. Alltså något ”för morgondagen” och inte idag.
Ja, man får börja meningar med ”men” och ”och”. Det finns ingen lag som förbjuder det.